[intro]
Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax
men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas
[vers1]
fick ett brev idag, väntat på det flera dar
öppnar det och kollar på den bilden, han jag ser är jag
nittonhundra nittio är året han kom till
jag tänkte inte komma hit men kände att det fanns nånting
som drog mig fram, genom tid, genom hat
genom svek, allt var knas, men ibland var det bra
framförallt så var jag, bara ett litet barn
som var överlycklig varje gång på min födelsedag
tog ett tag, att hitta dit jag ville komma
leta efter vägen varje kväll då när jag skulle somna
punkterar luften helt i väntan fördjäves
han som tryckte ner mig, bara känslarn för jäveln
jag är han som aldrig sagt ett ord tillbaka
jag är han som bara tatt emot och hatat
vänder mig om kastar blickar mot gatan
vänder mig om och hastigt blickar tillbaka
[refräng]
Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax
men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas
framtiden väntar på mig, måste skynda mig ikapp
väntar hela tiden, ifrån dan till nästa natt
[vers2]
Mina lungor andas luften dom behöver
Mina steg pekar mot norr, mitt huvud emot söder
min röst är låg, mina tankar hörs bättre
min tröst blir förlåt, medans andra håller käfften
varför jag? en levande epedemi
ganska snart, så gör jag skit av detta liv
dränkt i nostalgi, det som fanns det var bättre
min chans mådde bättre det som fanns hade sett mig
men jag sänker min röst
skänker en tröst, rakt mot himmelens bröst
känns som ett hat, när jag får nått tillbax
tar mig själv som ett barn, tar och tänker ett tag
vem är jag, kom tillbax, kom och ta mig bort nu
ge mig sömn, eller bara trolla bort mig
lägger tillbaka bilden i kuveret
tänder på, men alla dessa lågor saknar värme
[refräng]
Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax
men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas
framtiden väntar på mig, måste skynda mig ikapp
väntar hela tiden, ifrån dan till nästa natt
Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax
men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas
[vers1]
fick ett brev idag, väntat på det flera dar
öppnar det och kollar på den bilden, han jag ser är jag
nittonhundra nittio är året han kom till
jag tänkte inte komma hit men kände att det fanns nånting
som drog mig fram, genom tid, genom hat
genom svek, allt var knas, men ibland var det bra
framförallt så var jag, bara ett litet barn
som var överlycklig varje gång på min födelsedag
tog ett tag, att hitta dit jag ville komma
leta efter vägen varje kväll då när jag skulle somna
punkterar luften helt i väntan fördjäves
han som tryckte ner mig, bara känslarn för jäveln
jag är han som aldrig sagt ett ord tillbaka
jag är han som bara tatt emot och hatat
vänder mig om kastar blickar mot gatan
vänder mig om och hastigt blickar tillbaka
[refräng]
Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax
men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas
framtiden väntar på mig, måste skynda mig ikapp
väntar hela tiden, ifrån dan till nästa natt
[vers2]
Mina lungor andas luften dom behöver
Mina steg pekar mot norr, mitt huvud emot söder
min röst är låg, mina tankar hörs bättre
min tröst blir förlåt, medans andra håller käfften
varför jag? en levande epedemi
ganska snart, så gör jag skit av detta liv
dränkt i nostalgi, det som fanns det var bättre
min chans mådde bättre det som fanns hade sett mig
men jag sänker min röst
skänker en tröst, rakt mot himmelens bröst
känns som ett hat, när jag får nått tillbax
tar mig själv som ett barn, tar och tänker ett tag
vem är jag, kom tillbax, kom och ta mig bort nu
ge mig sömn, eller bara trolla bort mig
lägger tillbaka bilden i kuveret
tänder på, men alla dessa lågor saknar värme
[refräng]
Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax
men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas
framtiden väntar på mig, måste skynda mig ikapp
väntar hela tiden, ifrån dan till nästa natt
song info: